Mellan 1929 och 1975 var blåbetong ett vanligt använt byggmaterial som användes i bland annat väggar och bjälklag. Materialet innehåller radium som kan sönderfalla och bilda radon och även avge gammastrålning. Att ha blåbetong i en bostad eller byggnad innebär inte nödvändigtvis höga radonhalter; det beror på vilka delar som består av blåbetong och hur väl ventilationen fungerar. För att avgöra om det finns ett problem behöver man mäta radonhalten.
Utseende blåbetong
Blåbetong är vanligtvis matt blå i färg och har en struktur som liknar en tvättsvamp. Om radonmätningen visar förhöjda halter av radon, är det viktigt att undersöka vilka byggnadsmaterial som användes. Strålsäkerhetsmyndigheten har uppskattat att omkring 500 personer årligen drabbas av lungcancer till följd av för höga radonhalter.
Man räknar med att det idag finns omkring 400 000 bostäder i Sverige som innehåller blåbetong.
Radonmätning
För att säkerställa att inomhusmiljön är fri från radon och upptäcka dess närvaro, är det nödvändigt att genomföra en mätning. Radonhalten mäts i enheten Becquerel per kubikmeter inomhusluft (Bq/m3). I bostäder och allmänna lokaler är gränsvärdet för radonhalten 200 Bq/m3 som årsmedelvärde. Genom en långtidsmätning kan man få ett pålitligt årsmedelvärde, medan en korttidsmätning ger en tydlig indikation på förekomsten av radonproblem.
Åtgärder vid blåbetong
Efter att ha upptäckt höga nivåer av radon i inomhusluften, är det viktigt att fastställa källan till problemet. Genom att utföra en gammamätning kan man fastställa om blåbetong kan vara en bidragande faktor till radonhalterna. En auktoriserad radonexpert kan snabbt utföra en gammamätning genom att använda en gammamätare som placeras mot en vägg eller golv. Genom att mäta den gammastrålning som avges av materialet, kan man uppskatta dess radonhalt. Därigenom kan man fastställa om blåbetongen orsakar den förhöjda radonhalten. Om så är fallet, kan man vidta åtgärder såsom att förbättra ventilationen, använda radontapeter eller ta bort det drabbade materialet.